Skogsfågeljakt
Några personliga åsikter om skogsfågelsjakt. Jag anser att de engelska hundraserna är väl lämpade för detta. De är lätta, smidiga, uthålliga och kan hålla ett bra tempo över dagslånga jakter och därtill i god kontakt med förare/na (God reviering).
Många påstår att det inte går att jaga med de engelska raserna i skog då det är alldeles för vidsökta och inte håller bra kontakt med förare utan mer avsedda för fjälljakt. Håller dock inte med om detta de är lika bra i skog som på fjäll.
Tycker även att det är en fördel att göra en del av injagandet av unghund i skog är att de måste ”lära sig i alla fall försöka” att hålla kontakt med förare då det är med mig hunden skall jaga. Sedan försvinner fågeln snabbare ur synfältet för hunden varvid det kan vara lättare att vara kvar på platsen. Hunden tar nog för sig vad det lider både på fjäll och skog men förhoppningsvis i god kontakt. Det är trots allt en effektiv jakthund jag vill ha. Jakten Finns en stor spänning med jakt i skog då man inte riktigt säkert vet vad som dyker upp när hunden står Tjäder, Orre, Ripa eller Järpe, man kan ju försöka läsa sig till vad som komma skall i den terräng man går men man blir fortfarande förvånad ibland. Spänningen med att kunna läsa av terrängen. På vilken sida av granen, backen eller knölen kan fågeln dyka upp.
För att inte tala om alla träd som finns i vägen ”hur många gånger har man inte önskat att man stod på ett hygge” i stället och inte på fel sida om granen eller tallen. Man brukar dessutom gå i en väldigt växlande terräng gran, tallskog, myrar och hyggen och för att inte tala om dagens höjdpunkt, att kunna stanna upp och göra en riktig eld från en tjärstubbe och koka kaffe och steka mat samt vila ut tillsammans med hundar och dra historier med en jägarkompis om alla lyckade och misslyckanden som varit. Vill dock inte på något vis förta fjälljakten många plus på något sätt.
/ Olov Åhman
