Kläder och tillbehör Jaktdräktens utseende har, liksom klädmodet i övrigt, växlat åtskilligt genom tiderna, men man kan urskilja två väsentliga huvudgrupper i jaktmodet. Dels de skyddsfärgade kläderna, som skall få den smygande jägaren att så mycket som möjligt sammansmälta med omgivningen, och dels parforcejakternas festligt lysande dräkter, som bars för att förhöja intrycket av skådespel och så småningom gavs uniformprägel. Under 1600-talet började furstarna men även privata ståndspersoner att skaffa sig enhetliga jaktdräkter för de stora sällskapsjakterna. Man valde ättevapnets färger som regel, för att lätt kunna igenkännas på långt håll ute i fält. Särskilt i Tyskland utvecklades intresset för dessa "jaktuniformer" och jägeripersonalen skrudades efter rang och värdighet alldeles som vid regementena. Vid hovet i Köln förde man på 1700-talet ätten Wittelsbachers färger: ljusblått och vitt med silverstickerier för falkjakt, grått och silver vid hetsjakten på vildsvin, grönt och guld under enskilda smygjakter och rött och guld när parforcehornen skallade i jaktparkens alléer. Varje typ av jakt hade sina noga fastställda uniformer och accessoarer.	Under äldre medeltiden var jakten så gott som uteslutande en manlig angelägenhet. Kvinnorna förekom endast som åskådare, senare dock också som deltagare i falkjakt och på 1600-talet även med vapen (överst). I mitten två björnjägare från 1580-talet, efter Stradanus, samt en jägare från slutet av 1600-talet.
	Till vänster uniform för överpikören - i rött - vid det kungliga hovet i Hessen-Darmstadt 1780. Två år senare fastställdes den gröna uniformen för jägeripersonalen. Den senare uniformen användes även vid smärre klappjakter. Schloss Kranichstein
Efter franska revolutionen slocknade glansen snabbt kring parforcejakten i Europa och hela jaktväsendet förborgerligades. Samtidigt utvecklades, som tidigare nämnt, vapnen och möjliggjorde snabba skott på flyende vilt. Av de forna vicomterna, kurfurstarna och lorderna, som så länge hade satt likhetstecknen mellan jakt och parforcejakt, blev det - om en lätt generalisering tillåts - ensamma skogsströvare som med fågelbössan över axeln och pointers i kopplet drog ut på jakt. Även jaktdräkten började därmed förändras, bli mer praktiskt betonad. Det fanns plötsligt en marknad för kraftiga damasker som kunde tåla väta och vassa taggar, och i de stora städerna öppnades magasin, som enbart ägnade sig åt den enkle jägarens utrustning. Den första jaktväskan var otvivelaktigt falkenerarens ursprungliga enkla påse för förvaring av köttbitar till fjäderspelet, levande duvor som lockfåglar vid träning, remmar, fotbjällror och andra nödvändiga artiklar. I andra jaktsammanhang var däremot jaktväskan sällsynt, för att inte säga obefintlig, under medeltiden. Herremännen befattade sig aldrig med jaktbytet i någon nämnvärd utsträckning och mannen av folket hade alltför många tillbehör i remmar över axeln för att vilja tynga sig ytterligare. Det var först i samband med att sportjägaren blev skogsströvare och krypskytt i slutet av 1700-talet, som rymligare jaktväskor blev av behovet påkallade. De nya bösslåsen tillät också fågelskytte i större omfattning och till det ömtåliga bytet krävdes förvaringsplats, antingen man hängde det i öglor eller ringar utanpå väskan eller packade det inuti.	Överst till höger en fransk greve klädd som fågeljägare något av de sista åren av 1700-talet. I mitten en sydtysk bondejägare från samma tid. Nederst en engelsk fågeljägare i revolutionstidens något skrynkliga mode, tydligen inspirerad av "les Incroyables" i Paris - det slutande 1700-talets beatniks.
Det romantiska 1800-talets sportjägare var ofta en ensam skogsströvare som bar Ossians sånger eller Schillers dikter med sig i jaktväskan. Han klädde sig i de dunkla färger som allmogejägarna burit i alla tider, men med ett snitt á la mode. Ambitionen att klä sig skogsmannamässigt i början av 1800-talet kombinerades med nästan komiska eftergifter åt borgerlig elegans, t ex ifråga om hatten, den oklanderlige gentlemannens speciella attribut. Hur man i alla sammanhang, under ansträngande smygjakter i snårig terräng eller vid vilda parforcejakter, kunde envisas med att balansera den höga hatten på huvudet, kan förefalla den nutida jägaren gåtfullt. I samtida handböcker rekommenderas visserligen runda, mjuka jägarhattar av mörkgrå eller grön färg men den typen återfinner man sällan på äldre jaktbilder och modeplanscher. Överhuvudtaget noterar man att de som skapade romantikens jaktdräkt av allt att döma aldrig själva sysslat med jakt eller friluftsliv. Man skulle på långt håll kunna se att det var en herreman och inte vilken tarvlig smygskytt som helst, man mötte i skogen. Men det skulle bli ändring på det. När G L Hartig beskrev den "nye" jägarens dräkt i sin berömda "Lehrbuch für Jäger, und die es werden wollen" på 1820-talet, gavs minsann inga marginaler för flärd och fåfänglighet. Under senare hälften av 1800-talet började jaktdräkten bli mer ändamålsenlig samtidigt som kravet på ytlig elegans minskade. Vad som dock var jägarens värsta bekymmer var svårigheten att hålla sig torr om fötterna - ett problem som delats av alla jägargenerationer sedan stenåldern. Alla de gamla handböckerna överflödar av goda råd på den punkten. En författare påpekar, i samband med att han rekommenderar medförandet av ett par raggsockor i reserv: "Mången jägare anser att en sådan försiktighet ej anstår en jaktens utövare. Men helt säkert skall flertalet av dem på gamla dagar, då gikt och reumatism infunnit sig, ångra att de försummat att begagnat sig av detta enkla skyddsmedel för avböjandet av en stor del ålderskrämpor." Näst krutet är gummistöveln den viktigaste uppfinningen i jaktens historia!
Nedan: Även jägarhatten avspeglar modets utveckling från elegans och överdåd på 1700-talet till våra dagars oansenliga huvudbonader	Från vänster: Dräkt från åren omkring 1800, ur "Costume Francais" (Museé de Gien), Fransk bågskytt i empirekostym, 1811. Tysk jaktdräkt omkr 1825. Kvinnlig dräkt från 1830-talets början. Fransk kostym med läderförstärkta byxben 1840. Nedan från vänster: Fransk kvinnodräkt från 1840-talet. Engelsk jaktkostym omkr 1830. Fransk uniform på modeplansch från 1855. Svensk jaktkostym från 1860-talet

« 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 »