Vapen Bågen
Enligt den franske vapenforskaren P.L. Duchartre var bågen under minst 116 sekler ett av den europeiska jägarens viktigaste vapen. På kontinenten tillverkade man bågarna huvudsakligen av idegran och lärkträd, i Skandinavien främst av furu och björk. Snart upptäckte man att skottvidden kunde ökas om bågstaven gjordes längre och långbågar funna vid schweiziska stenåldersboplatser visar på längder upp mot en och en halv meter.	Enligt "Kung Modus" räknas jakten med pil, och båge som en av de allra förnämsta formerna för sportjakt och att bågen var ett synnerligen effektivt vapen i händerna på en skicklig skytt är otvivelaktigt. Ett par amerikanska etnografer som lärt sig bygga bågar och skjuta av en överlevande indian, nedlade utan större svårigheter så stora djur som grizzly och lejon med detta vapen! Linné förundrades också i "Lapplandsresan" när han såg hur samerna med sina enkla träbågar sköt sparven "i högsta grantopp".
Mycket tidigt upptäckte även jägaren att bågens spännstyrka förbättrades avsevärt om den förstärktes på så vis att man limmade samman två träribbor av olika böjlighetsgrad. I sin rapport från resan i Lappland år 1732 har Carl von Linné utförligt beskrivit hur samerna tillverkade handbågar av "tjörn" (hartsrik furuved) och björk, som fogades samman med lim som kokats av abborrskinn. Detta visar på att pilbågen hade stor betydelse för befolkningen i nodligaste Skandinavien långt efter det att eldvapnet kommit i allmänt bruk i de södra delarna. Där försvann bågen definitivt i början av 1600-talet medan den användes i de nordligaste delarna långt in i slutet av 1700-talet.

« 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 »